onsdag 28 februari 2018

We do not remember the days, We remember the moments




We do not remember the days, We remember the moments
Vi möttes i ett kyligt Sverige en mörk februarikväll. Jag var hög av förväntan och samtidigt var jag osäker på om DU verkligen var DU. Lite missförstånd oss emellan gjorde att jag trodde att du bodde i Stockholm så osäkerheten steg givetvis när du plötsligt skrev att du ville träffa mig om ca 20 minuter. i Rimbo!?  Det var märkligt tyckte jag. Jag började ana oråd. Beväpnad med en kniv, ifall du skulle råna mig, begav jag mig ner till Rimbo på cykel. Det var en liten army knife som jag hade i strumpan, haha. Vilka minnen! Detta berättade jag givetvis inte förrän 7 år senare. Haha.

Förväntansfull. Nervös. Så började jag min resa för att första gången träffa dig. Jag kom ner till centrum och väntade på min cykel. Tittade på klockan som var 19:28. Sen såg jag dig kommande. Det var ett magiskt ögonblick. Jag blev väldigt glad över att se dig. Vi började prata och jag ville bjuda dig på något att äta - dock så hade jag inte tillräckligt egentligen men det skulle defintitvt räcka till något enkelt. Här började vår resa tillsammans med en enkel promenad. Efter att vi träffats gav du mig en kindpuss som brände till ordentligt i fjärilverkstaden.

3 mars 2008 så blev vi ett par. Sedan träffades vi regelbundet och det var början på ett av de lyckligaste tiderna i vårt liv. Du träffade mig i en ganska svajjig period. Sista året på gymnasiet. Jag var KAOS. Jag hade ingen kontroll på något men efter att vi träffades fick jag en energikick och jag lyckades arbeta mig uppåt med mina betyg. Organisera mig i studierna och dessa slutfördes U.A juni 2008. Den 3 mars är verkligen vår dag. Det är den dagen som betyder allt och mycket mer. Den 3 mars 2009 förlovades vi och cirkeln blev sluten när vi gifte oss 12/12/2009. Den 3 mars 2008 var början på vår gemensamma resa i livets stig.

Oviss framtid
Den absolut sorgligaste dagen var 15 april som var den sista dagen jag skulle se dig på väldigt länge. Vi visste båda att det inte skulle bli lätt men livet är komplicerat. Du var tvungen att återvända hem till Guatemala.Jag var tvungen att fixa studierna. Vi höll kontakten och under tiden så pratade vi om hur vi skulle ordna detta. Vi kom sedan fram till att det absolut enklaste skulle bli om jag kom till dig så då var det bestämt. Jag sålde rubbet och köpte enkelbiljetten 28 november 2008 till Guatemala. Min mamma har varit väldigt hjälpsam med vårt förhållande på flera sätt. Dels har hon stöttat oss sedan dag 1 vilket är fantastiskt. Det var ingen tvekan när jag sa till henne att jag skulle till Guatemala för kärleken. Hon var med och hjälpte till att samla in pengar, dels till resan, dels till biljetten. När allt var klart så var det bara att läsa på. Guatemala - Vad är det för land? Jag började låna böcker på bilioteket. Plötsligt satt jag med Guatemalas historia och läste på ordentligt om det land jag skulle till. Frågorna börjde samla sig. Vad var det för kultur och vad fanns det att tänka på?Jag började plugga spanska. Planen var satt och jag KÖRDE på MAX.

Dagen D
5 februari var en torsdag och det var även dagen då jag skulle resa till Guatemala - helt själv - 19 bast och helt utan erfarehet av resa. Livrädd klev jag på flygplanet på Arlanda och reste till Madrid. Där hämtade en taxi mig som tog mig vidare till hotellet Best Western Hotell (ett hotell vi senare återvänt till, år 2012 december)Väl på hotellet var jag givetvis nervös pch orolig över natten. Tänk om jag skulle försova mig? Jag satte på alla alarm jag kunde hitta. Dagen efter reste jag till Guatemala och jag var framme på fredag. Efter nästan 1 år träffades vi äntligen och här fick jag träffa min andra familj på andra sidan halvklotet. Jag blev väl mottagen och fick ett eget rum hos er. Planen var från början att jag skulle bo i Antigua men det blev inte av. Det var ju faktiskt mycket bättre att jag fick bo hos er. Tack till Carmen och till Margarita (Mormor) för allt stöd också sedan dag 1.

Förlovning
Jag tog med mig förlovningsringarna. Jag pratade om det redan när vi träffades. Här går det snabbt!! Jag ville helt enkelt inte förlora dig. Du var pricken över i:et. Det var många känslor. Belsutet var helt enkelt baserat på att jag älskar dig. Dina värderingar matchar mina. Du är väldigt snygg också. Något jag alltid älskat är ditt leende. 🙂 

Början på något nytt 
Det här var vår början på vårt äventyr. Vi har rest tillsammans i Guatemala och även i Europa tillsammans. Vi har kämpat oss igenom både elände, sorg och glädje tillsammans. Att vara med dig är det bästa jag vet. 10 år senare så har vi fortfarande varandra. Vi har våra motgångar fortfarande. Vi har konflikter men vi fortsätter att hantera dessa. Vi pratar med varandra. Vi kommer överrens. Vi kompromissar och för dialog vilket är väldigt viktiga i en relation. Jag visste dock inte att det skulle hålla i 10 år. Det är fantastiskt.


Venedig
För att fira det här speciella tillfället har jag gjort en video för att hylla vår dag. Jag har även tagit tillfället i akt att bjuda dig och givetvis din mamma som befinner sig här på en resa till Venedig.Ett av våra många favoritställen.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja runda av det här.
Det finns inga ord för hur tacksam jag är med dig. Jag vet inte hur framtiden ser ut, ingen kan omöjligtvis veta detta,  men  jag är lycklig med dig. Igår, idag och imorgon. Så tack Lucia för ditt förtroende, din kärlek, lojalitet och glädje under alla dessa år. Så får vi helt enkelt se vart livet för oss. Vart kommer vi ta vägen och hur ser våra liv ut i framtiden. Vi vet inte annat än nuet.

Tack älskling 😘😍

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar